Hästtjej och tvillingmamma!

... kan bli totalt överrumplad!
Söndagen 11/9, bara ett par dagar efter förra inlägget var vi hos Mattias bror och styckade älgkött. Jag hade haft mycket sammandragningar hela dagen och det berättade jag för Mattias, men när vi kom hem sent på kvällen var det riktigt onda sammandragningar så jag klockade dem.
2-3st/kvart hade jag men de avtog sakta men säkert så vi antog att det var förvärkar och ingen fara. Ganska exakt 02.30 natten till måndag vaknade jag och hade riktiga värkar, klockade dem i en timme och hade 3-5värkar/10min. Klev upp och ringde förlossningen som ville jag skulle komma in direkt, fick då väcka Mattias och jag satt och grät på sängkanten för jag visste att han knappt hade sovit något eftersom vi la oss sent. Var bara att packa en BB-väska (som vi pratat om dagen innan, jag skulle fixa det på måndagen...) medan Mattias bar ut babyskydden i bilen och startade den. Sen bar det av till Lycksele där jag fick värkhämmande dropp, kortisonspruta för att skynda på lungmognaden hos barnen och sen gjordes ett ultraljud som visade att tappen var förminskad från 35mm till 17mm. Ca 06.45 flögs jag ner till Ö-vik, då det var fullt i Umeå och Skellefteå, och där fick jag fortsätta med droppet och de kollade ctg och sammandragningarna. Värkarna hade avtagit betydligt, vilket var oerhört skönt och Mattias var på väg ner från Lycksele så jag väntade bara på att han skulle komma.
Strax efter klockan 8 så började värkarna tillta igen och en halvtimme senare kom läkarronden och undersökte mig. Då hade jag börjat öppna mig och eftersom tvilling 1 låg i säte så skulle det bli akut kejsarsnitt. Fick ringa Mattias och höra vart han var, jag var väldigt rädd och orolig för det som komma skulle men som tur var så var Mattias inte så långt borta och när läkarna fick veta hur nära han var så sa de att vi kunde vänta tills han kom med att åka ner på operation.
Hann prata ett par minuter med Mattias innan det rullades iväg.
Ca 10.00 var vi på plats, ombytta och klara med mig liggande på operationsbordet och redo att få spinalbedövningen. Jesus i himmelen va ont det gjorde, men vilket ooootroligt skön känsla det var när den började verka och smärtan från värkarna avtog. Mattias satt brevid mitt huvud hela tiden och höll mig i handen och pratade lugnande. Jag grät nästan hela tiden och var jätterädd för barnens skull, all personal som var där (ca 7stför operation och en hel hög med folk till barnen) var väldigt förstående och upprepade hela tiden att de var där för vår och barnens skull och förklarade och pratade med oss.
Klockan 10.17 hörde jag ett skrik, det mest fantastiska ljud jag någonsin har hört. En barnmorska höll fram en flicka och sa "Kolla här, mamma!" så jag fick se vår dotter innan hon togs till det yttre rummet.
Klockan 10.19 kom vår andra dotter ut, vi hade blivit föräldrar! Till två fantastiska små flickor, går inte att förklara med ord den känslan av att veta att nu, nu är de äntligen här!
Mattias följde med andra flickan ut och fick klippa navelsträngarna, sedan frågade personalen om jag ville ha kvar honom hos mig eller om han skulle följa med flickorna upp till neo och valet var självklart för mig, han skulle vara hos sina barn!
När operationen var färdig käre en barnmorska upp mig i sjuksängen så jag fick se tjejerna ordentligt för första gången. De var så små, så små.
De följande dagarna körde Mattias upp mig i rullstol från BB till neonatalen så jag fick vara med tjejerna. Från början hade de cpap för andningen, dropp för vätska, sond för mat och var uppkopplade på en maskin som kollade puls och syresättning i blodet, samt låg i vörmesäng. För varje dag som gick gjorde flickorna framsteg, cpapen slapp de, droppen byttes ut och togs bort, sondningen ökades och blev till slut portioner istället för en jämn ström dygnet runt och togs till slut bort.
3 veckor senare fick vi komma hem, och jag har aldrig varit lyckligare än nu ❤️
Varje sekund av smärta, foglossningar, värkar och irritation över den jävla magen som var ivägen jämt var värt detta. SÅ VÄRT DET!

Nu har vi äntligen våra älskade flickor, Hollie och Liv ❤️💕