Bara för att man blivit mamma så stannar inte livet, nejdå. Imorse klockan 7.30 lastades hästarna och twinsen packades in i bilen och sen drog vi till ridskolan för idag var det Jackson och Fafnirs tur att få fina fötter. Jackson gör stor skillnad på hästtransporter har jag märkt, hyr i vanliga fall ridskolan stora transport och i den kan jag skicka in honom i medans jag står kvar där bak och stänger, två gånger nu har jag hyrt den lilla transporten och Jackson markerade båda gångerna att detta minsan inte är vår vanliga transport 😉 men han är inte svårövertalad, gick in med Fafnir först (han bryr sig inte lika noga 😉) och då knatade Jackson bara på. Killarna skötte sig 👌👍 idag, Fafnir brukar vara väldigt hingstig och Jackson dryg med bakbenen men idag var Fafnir så snäll så och Jackson var inte så himla dryg 😉 Under tiden var twinsen med Mattias och gjorde en del ärenden. Strax före 10 var vi hemma igen och det var matdags för tjejerna, sedan har vi tagit en välbehövlig powernap och nu är det mat igen. Sen går vi ut och mockar lite skit i hästhagen!
... kan bli totalt överrumplad! Söndagen 11/9, bara ett par dagar efter förra inlägget var vi hos Mattias bror och styckade älgkött. Jag hade haft mycket sammandragningar hela dagen och det berättade jag för Mattias, men när vi kom hem sent på kvällen var det riktigt onda sammandragningar så jag klockade dem. 2-3st/kvart hade jag men de avtog sakta men säkert så vi antog att det var förvärkar och ingen fara. Ganska exakt 02.30 natten till måndag vaknade jag och hade riktiga värkar, klockade dem i en timme och hade 3-5värkar/10min. Klev upp och ringde förlossningen som ville jag skulle komma in direkt, fick då väcka Mattias och jag satt och grät på sängkanten för jag visste att han knappt hade sovit något eftersom vi la oss sent. Var bara att packa en BB-väska (som vi pratat om dagen innan, jag skulle fixa det på måndagen...) medan Mattias bar ut babyskydden i bilen och startade den. Sen bar det av till Lycksele där jag fick värkhämmande dropp, kortisonspruta för att skynda på lungmognaden hos barnen och sen gjordes ett ultraljud som visade att tappen var förminskad från 35mm till 17mm. Ca 06.45 flögs jag ner till Ö-vik, då det var fullt i Umeå och Skellefteå, och där fick jag fortsätta med droppet och de kollade ctg och sammandragningarna. Värkarna hade avtagit betydligt, vilket var oerhört skönt och Mattias var på väg ner från Lycksele så jag väntade bara på att han skulle komma. Strax efter klockan 8 så började värkarna tillta igen och en halvtimme senare kom läkarronden och undersökte mig. Då hade jag börjat öppna mig och eftersom tvilling 1 låg i säte så skulle det bli akut kejsarsnitt. Fick ringa Mattias och höra vart han var, jag var väldigt rädd och orolig för det som komma skulle men som tur var så var Mattias inte så långt borta och när läkarna fick veta hur nära han var så sa de att vi kunde vänta tills han kom med att åka ner på operation. Hann prata ett par minuter med Mattias innan det rullades iväg. Ca 10.00 var vi på plats, ombytta och klara med mig liggande på operationsbordet och redo att få spinalbedövningen. Jesus i himmelen va ont det gjorde, men vilket ooootroligt skön känsla det var när den började verka och smärtan från värkarna avtog. Mattias satt brevid mitt huvud hela tiden och höll mig i handen och pratade lugnande. Jag grät nästan hela tiden och var jätterädd för barnens skull, all personal som var där (ca 7stför operation och en hel hög med folk till barnen) var väldigt förstående och upprepade hela tiden att de var där för vår och barnens skull och förklarade och pratade med oss. Klockan 10.17 hörde jag ett skrik, det mest fantastiska ljud jag någonsin har hört. En barnmorska höll fram en flicka och sa "Kolla här, mamma!" så jag fick se vår dotter innan hon togs till det yttre rummet. Klockan 10.19 kom vår andra dotter ut, vi hade blivit föräldrar! Till två fantastiska små flickor, går inte att förklara med ord den känslan av att veta att nu, nu är de äntligen här! Mattias följde med andra flickan ut och fick klippa navelsträngarna, sedan frågade personalen om jag ville ha kvar honom hos mig eller om han skulle följa med flickorna upp till neo och valet var självklart för mig, han skulle vara hos sina barn! När operationen var färdig käre en barnmorska upp mig i sjuksängen så jag fick se tjejerna ordentligt för första gången. De var så små, så små. De följande dagarna körde Mattias upp mig i rullstol från BB till neonatalen så jag fick vara med tjejerna. Från början hade de cpap för andningen, dropp för vätska, sond för mat och var uppkopplade på en maskin som kollade puls och syresättning i blodet, samt låg i vörmesäng. För varje dag som gick gjorde flickorna framsteg, cpapen slapp de, droppen byttes ut och togs bort, sondningen ökades och blev till slut portioner istället för en jämn ström dygnet runt och togs till slut bort. 3 veckor senare fick vi komma hem, och jag har aldrig varit lyckligare än nu ❤️ Varje sekund av smärta, foglossningar, värkar och irritation över den jävla magen som var ivägen jämt var värt detta. SÅ VÄRT DET!
Nu har vi äntligen våra älskade flickor, Hollie och Liv ❤️💕
Eeh ja, fram till nu har denna graviditet varit en dans på rosor, bladen iaf. Nu börjar jag trampa på taggarna barfota känner jag. Jag är tung och trött, magen är ivägen, svårt att sova bekvämt, ont att vända sig i och komma upp ur sängen, att klä sig eller klä av sig är ett projekt nästan då foglossningarna gör det jättesvårt att vara så pass vig att man kommer i/ur kläderna. De där 100 gyllene dagarna har passerat om jag säger så 🙄 Men visst är det underbart ändå, att få känna hur de växer och rör sig där inne! Jag hade ingen aning om att man kunde känna så för någon som man aldrig träffat, känslan är dubbel då jag bär 2 mirakel som jag längtar så mycket efter att få träffa! 💕 kan ligga vaken på nätterna och lägga mina händer där jag vet att de ligger, fundera på hur de kommer se ut och hur det kommer kännas att få hålla i dem för första gången. Jag är så kär redan! ❤️
Men de där taggarna gör att jag önskar att de kunde komma NUUUU, än fast det idag "bara" är ca 47 dagar kvar och jag har gått 33 av 40 veckor. Jag hoppas de vill komma ut liiite tidigare 🙈 Allt såg så bra ut på ultraljudet i måndags så jag behöver inte ultraljuda igen förns om 4 veckor och då är jag i vecka 36 så då är de nästan här! Barnmorskan sa att det var en väldigt okomplicerad tvillinggraviditet och det är jag så tacksam över!
Har väl hållit på med hästar sedan jag började skolan i 6-årsåldern. Ser man gamla bilder från aktiviteter vi gjort på stallet när jag var liten så hade jag ALLTID hjälm på mig, oftast full ridutrustning men just hjälmen tycker jag var lite gullig. Speciellt eftersom den var asful, för stor och inte hade något foder, den var liksom bara skal och hakbandey var elastiskt. Fattar inte att jag fick rida i den! Har bara haft en längre hästplaus, det var 2012 när jag tog studenten och var asless på allt som hade med hästar att göra. Den pausen slutade med att jag köpte min första egna häst. Så nu i höst har jag varit hästägare i 3 år. Helt sjukt hur tiden flyger iväg!
Första tanken som for genom huvudet på mig när vi fick reda på stt vi ska ha tvillingar var: VAD gör jag med hästarna i vinter? Barn över huvud taget är en stor omställning, att få två blir ännu större. Men Fafnirs ägare var klok och snäll, hon sa att hästarna klarar sig finfint i lösdriften bara de har mat och vatten. Och det har hon så rätt i! Drömmen vore att ha tid och ork nog att skotta upp en paddock och kunna träna dem där i vinter. Jackson både från marken och uppsuttet, kanske till och med förbereda för premieringen april! Fafnir kan också tränas från marken och eventuellt påbörja inkörning och inridning, han är ju gammal nog för det nu och har vuxit på sig jättebra i sommar! Kastrering av honom blir också aktuellt när snön börjar komma, nu när han har båda kulorna nere. Jag hoppad att tid och ork finns i vinter för jag saknar verkligen att umgås med dem mer än bara borsta och pyssla. Att få träna och utvecklas tillsammans är ju så himla roligt!
Näe nu ska jag förbereda middagen och sedan även prova göra en efterrätt som jag kanske ska göra på en tjejmiddag!
Idag är magen tung! Typ träningsvärk i ryggen, speciellt från stax under skulderbladen ner till svanken. Mattias har försökt massera men eftersom jag inte kan ligga på mage är det så svår att komma åt. Idag har jag iaf varit på kick off för instruktörerna och styrelsen, medans de fortsatte ha trevligt på stallet så åkte jag vidare på kalas. Nu har jag en taktikvila 😉 magen var så himla spänd inatt så jag tror att twinsen vände sig och möblerade om där inne, svårt att sova då det nästan gör ont. Har iaf börjat räkna ner dagarna till bf, 74 dagar kvar idag 😍 känner mig ganska färdig nu med nästan 2,5kg bebis i magen och gått upp ca 10kg totalt. Men som sagt, 74 dagar kvar till bf 😊
Förra veckan var vi en sväng till Sundsvall och hälsade på min morbror, vi var också på Birsta och handlade lite smått och gott som man kan behöva i vardagen! Även Ikea stod på listan och där spenderades även mest pengar. Så nu har vi ett nytt täcke och lite nya sängkläder, sen har twinsen fått spjälsängar, madrasser, täcken, kuddar, sängkläder, spjälskydd, skötbord och en byrå. Vi var även på jakt efter sänglampor med fot, alltså som ska stå på nattduksbordet och inte på väggen men vi hittade inga passande så letar vidare :) Coolaste vi gjorde under visiten tycker jag var att titta på laxarna vid Indalsälvens damm, i ett akvarium hade de fiskar i 20kgs-klassen och de var så sjukt stora! Skulle aldrig våga dra upp en sådan fisk 🙈 Bilen var knökfull på vägen hem, tur att vi inte tog med oss Bonzo! Förutom det vi handlat så fick vi en del grejer av morbror och hans sambo, bl.a 2st babyskydd och bärselar! Helt fantastiskt så snälla de är ❤️ Så nu börjar vi känna oss redo, det är ännu minst 10 veckor tills barnen ska komma men man vet ju aldrig hur det blir. Vi har då grunden iaf! Största projektet vi har kvar är att tapetsera om och måla i kontoret så barnen har en egen hörna tills de är stora nog att flytta in i eget rum permanent :)
Var hos bm idag som tog några prov och mått. SF-måttet är nu 35cm, så det är bara några cm tills den är lika stor som en fullgången enslig graviditet. Och det känns! Foppatofflor är oerhört smidiga att ta på sig 😉 har hitintills gått upp ca 8kg och mer lär det bli för nu ska de små liven snart komma in i en växtspurt! Nästa ultraljud är på fredag och då har jag påbörjat vecka 29, ska bli så kul att se hur stora de är då! 😍 De rör sig himla mycket nu, tvilling 1 (längst ner) har roterat litegrann och kag tror den har rumpan neråt nu så ibland sparkar det så det känns som att kag ska kissa ner mig, det gör nästan ont! Tvilling 2 ligger förmodligen tvärs över magen fortfarande och har börjat karatesparka mot mina revben på höger sida, inte jätteskönt 😝
Imorgon bär det av early in the morning till Skellefteå där det är typ en inspirationsdag för ridlärare och instruktörer på olika föreningar i länet, vi är 5st från LURF som far 😃
Jag kan nästan varje dag konstatera att jag har så fina hästar. Inte alltid utseende utseendemässigt, men till sättet. Idag när jag kom och visslade på dem så kom de ilande genom hagen. Sedan pysslade vi och smorde mot ohyra och sol, hade långa goa klistunder medans de var uppbundna och de har helt olika favoritställen att bli kliade på. Sedan fick de gå ut och äta kraftfoder och under tiden jag satt i gräset och filosoferade. När Jackson var färdig kom han fram och ville bli kliad på öronen. Han va så go, skulle blåsa mig i ansiktet så jag blåste tillbaka och då blundade han och tryckte mulen mot halsen på mig ❤️ sedan kom Fafnir, inte lika mysig utan skulle mest pilla mig i håret, i ansiktet och alla sömmar på kläderna men stod helt stilla och blundade när jag strök över öronen och ansiktet. Åå vilken energikälla de är 😃 sen hade de inte tid att mysa längre utan gatt visa att de minsan är unghingstar på bete så de drog iväg i full galopp genom hagen 😉
Idag är det bara 100 dagar kvar tills twinsen beräknas komma 😱😍
Så var det vår tur! Vad skönt det är att vara långlediga tillsammans, Mattias har 4 veckor och jag har 2. Efter min semester blir jag sjukskriven och kommer så vara tills bebisarna kommer!
Vi började semestern med att ta det lugnt, var i stugan en sväng och Mattias var snäll och hjälpte farfar att riva och bygga medans jag tog det lugnt då magen var himla trött efter att ha rört mig mycket i 2 dagar. Idag styrde vi kosan mot Byske tillsammans med svärföräldrarna, svågerns familj och hans svärföräldrar. 11 personer i olika storlekar som delar på en strandvilla i 3 nätter, fullt hus! Vädergudarna verkar inre vara på vår sida men förhoppningsvis så kommer det inte regna hela tiden 😊
Idag går jag in i vecka 26, magen växer, barnen rör sig och när jag vägde mig idag visade vågen att jag gått upp 8kg! Herregud, vart har de kilona lagt sig? Lite roligt är det att för varje vecka blir jag tyngre, och varje gång är jag större än jag någonsin varit! Tänk att om 10 veckor kan barnen vara här, på väg eller makligt ligga kvar ännu längre 😍 idag har vi köpt lite mer babykläder, hittade lite kläder i storlek 44 som vi köpte, sen får man bara hoppas att de passar 😊
Idag var vi i Lycksele igen för ett andra ultraljud. Idag mätades storleken på barnen och flödet i navelsträngen, fick även göra ett vaginalt ultraljud för att kolla livmodertappen men där var det stängt och låst, så inga bebisar på väg ut ännu! Tvilling 1 ligger lite längre ner och mer på höger sida, växer som den ska och är störst av dem. Tvilling 2 ligger alltså lite längre upp till vänster och är aningens mindre, men skillnaden är så liten så det är absolut ingen fara. Alla bebisar växer olika och mina är inget undantag :) Allt såg superbra ut, så nu går jag på 2 veckors semester och sedan är jag sjukskriven! Då ska jag gå hemma och baka bebisar, ta det lugnt och göra allt jag kan för att de ska vilja stanna inne så länge som möjligt. Fick även veta lite om förlossningen, om det blir vaginal förlossning så är det troligast att jag hamnar i Umeå då det kan hända "när som helst" och risken finns stt det är för lite personal för tvillingar i Lycksele då det kvälls- och nattetid bara är jourpersonal. Ser läget ut som att vi inte hinner till Umeå så blir det Lycksele ändå. Blir det planerat snitt så kan det göras i Lycksele och läggas dagtid när folk finns där. Jag tycker väldigt bra om barnmorskan jag haft båda gångerna i Lycksele, men läkaren vi pratade om idag kändes inte lika bra, han lät typ som att han inte visste vad han skulle prata om? Har läst mig till mer information än vad han kunde ge idag.
Fick inga bilder från dagens ultraljud, men här är bilderna vi fick från första ultraljudet 😍 tvilling 1 nederst och tvilling 2 överst 💕
Men hejba vad tiden går! Satt och rensade bland apparna på telefonen när jag plötsligt mindes min virtuella dagbok! Drygt ett halvår sedan jag skrev något här och gissa om mycket hänt!
Hästarna är nu på bete och Jackson har manen kvar, ännu... Peppar peppar!
Vi bestämde vi oss för ett tag sedan att vi ville bli föräldrar så lyckan var stor när vi insåg att vi skulle bli det! Har klarat mig bra från illamående och andra tråkiga saker man kan känna av tidigt under graviditeten. Vi såg jättemycket fram emot första ultraljudet, och fick oss (mest jag) en redig chock när det inte bara var ett hjärtslag som mötte oss där inne utan TVÅ!! Många hade påpekat hur stor mage jag hade och att den växt så snabbt men alla bär barn olika så jag antog att att allt var som det skulle, tills barnmorskan visade två foster (som jag inte fattade var foster), tittade på mig och menande sa: -Du tycker inte att du är lite stor för att ha gått så lite länge? O herre jävlar, det är ju två!
Ett nytt kapitel i våra liv ska skrivas, nu längtar man ju bara efter att få se dem i verkliga livet ❤️
Ligger i soffan med Mattias och katterna, en lugn och skön dag. Julafton spenderades i Storuman hos Jonas och Jenna med bådas sida av släkten. Väldigt trevligt med massor av god mat, jag hittade en ny favorit: tonfiskpaté! Shit så gott det var alltså, även om jag inte är ett stort fan av tonfisk i övrigt.
Min bästa julklapp i år var att Mattias klarade operationen fick komma hem 💕
Varit väldigt ledig idag, i vanliga fall brukar jag ha en 10st A4 sidors to-do-list och egentligen hade jag väl en del jag kunnat göra idag. Men just idag har jag varit väldigt ledig! Sovmorgon, tog det lugnt, skottade snö i några timmar, pyssla med hästarna och terapijobb med hagtråd, middag, läsa och sen har Maria varit här några timmar. Vi har, som vanligt, löst världsproblem i olika storlekar och fantiserat om framtiden.
Bonzo och Joker fick busa av sig lite.
Gjorde en "före/efter"-bild på Jackson, en bild från varje år han påbörjat. Så 4 bilder med hur han fysiskt utvecklats, ganska intressant!
Var just ute en tur med Jackson och Fafnir, försöker få lite att tänka på nu när Mattias är på thoraxkliniken.
Min häst är bara så fantastisk, jag spände för doningen och sen bar det av! Vilken fantastisk framåtbjudning han hade, körning är nog hans grej 😃 Fafnir fick vara handhäst och han tyckte först att doningen var läskig men sen, jädrar i min låda vad han busa på. Kan säga att jag hade fullt sjå med att hålla honom bakom doningen 😉 vi for till postlådan och tillbaka och Jackson bjöd in till långa travsträckor och hade öronen spetsade hela tiden! Tror banne mig jag ska skaffa en GoPro-kamera så jag får våra upptåg på film. På hemvägen bjöd han på en rackarns frisk och stadig trav på långa tömmar och Fafnir pinnade på bakom. Rätt som det var slog Jackson över till en lugn galopp men då tyckte jag han bjöd lite för bra så jag proade honom till trav igen och så fick han massa beröm. Fy fan, den här hästen alltså ❤️ han är ingen Briar eller Shutterfly, men han är banne mig fantastisk ändå!
Fick även prata med Mattias i telefon ett par minuter idag, han hade jätteont och svårt att andas och prata, var alldeles raspig och ansträngd i rösten. Men jag är så glad att han orkade prata lite ❤️ kunde inte hålla mig från att gråta när jag pratade med honom, är så jävla glad och tacksam att han lever. Han är så stark, min hjälte 💕
Började gårdagen med en liiiten sovmorgon innan det var dags för att packa hästgrejer, lasta hästarna och åka till ridskolan med dem. På en kvart var allt färdigt och jag rullade iväg. Bara en sån sak som att jag kom ihåg att ta med allt gjorde dagen så mycket bättre 😉 på ridskolan red jag ett kortare pass med Jackson för Helen. Vi tränade övergångar mellan skritt och trav, komma ut i hörnen, forma lite runt innerskänkeln på volt och gjorde några galoppfattningar. Ursäktade mig i början av passet med att han inte var riktigt i kondition och inte varit i ridhuset sedan innan betet och att han inte kunde så mycket. Men jag insåg fort att jag underskattat min häst! Han bjöd på en fantastisk ridtur, var lugnet själv även när folk plockade bort hinder medans jag red, var pigg och arbetsvillig och var inte alls trött i kroppen när vi var färdig. Hjärnan hade fått jobba tillräckligt så vi avslutade medans han fortfarande svarade glatt fram på hjälperna.
Eftersom jag är så rädd att få en tung, trög och skänkeldöv häst så fick jag tipset av Helen att istället för att ta skrittpauser göra halt och stå stilla en stund. Därför att under uppvärmningen så skrittar han på framåt jättefint men tar man en skrittpauser så är det som att rida på en 33årig häst istället för en 3 årig, han skulle lätt kunna få pris för långsammaste skritten! Så istället för att sitta och nöta fram en bra skritt i pausen så kan man göra halt, det är bättre att ha skritten som ett träningsmoment i sig vid andra tillfällen. Ber man om trav däremot så då svarar han lätt framåt men skritten är sengångar-style.
Fick höra att han bär sig fint, trampar under sig bra även i övergångarna, att han sätter sig ner i galoppfattningarna och har en bra galopp för att vara så ung och kallblod. Så jag är jättenöjd både med passet och hur han harvutvecklats! Ibland så känns det som att vi ligger lite långt bak i utbildningen om man jämför med halvblod i samma ålder, men då tänker jag att min häst växer långsamt och vill jag att han ska hålla många år till så jag behöver inte skynda oss. Vi hinner göra det senare :)
Nu var det ett tag sedan jag var inne här, haha! Nu har livet antingen börjat lugna ner sig igen. Sedan senast har jag hunnit massor. Projektet på stallet började lida mot sitt slut så sista veckorna tog jag tjänstledigt och for tillbaka till Norge (faktiskt) och var där från mitten av maj till sista halvan av september. Väl hemma hade jag trott att jag skulle vara arbetslös, men för den som vill jobba finns arbete! Här fick jag två timvick direkt och jobbar nu minst heltid med dem. Jackson har varit bortlånad över sommaren eftersom jag jobbat borta och nu står han här hemma hos oss på lösdrift tillsammans med foderhästen Fafnir från Aho's. Dessutom har vi skaffat katter! Det trodde jag aldrig om mig själv!
