Hästtjej och tvillingmamma!

Är ensam hemma i helgen för Mattias for till stugan med pappa för att få försöka få in de sista milen på skotern till servicen så den blir bortgjord. Jag lyckads tajma in att det båda är hopp/dressyr-kurs samma helg som jag har stalljour, vilket passar mig utmärkt för nu är min nästa stalljour i maj typ - fördelen med många uppstallade :)

 

Igår och idag gjorde jag något jag aldrig gjort förr, jag harvade ridhuset, med häst! Duktiga Frida, flitig som en liten myra pinnade så snällt på varv på varv tills vi fått allt harvat ett varv. Sen gick jag och Maria och skottade in allt rus från sargkanterna så det skulle bli hyfsat plant. Starka tjejor! Sen for vi och tittade på en möjlig ny ridskolehäst som var väldigt fin! Vi ser hur det blir :)

 

Jackson har då fått en ny hagkompis, en liten welsh-korsnining, och dom busar som rackarn! Hinner knappt ut i hagen med dem innan de börjar leka. Så roligt tycker Jackson!

Har haft otroligt lite motivation till att göra något över huvud taget med honom, har blivit lite borstning och lek i ridhuset men ingen tömkörning eller annan träning. Han har bara fått vara häst ett tag, kan va nyttigt eftersom han är så liten.

Ibland undrar jag om jag var riktigt klok som köpte honom. Jag ville ha någon typ av halvblod, färdig att rida och utvecklas med. Tyckte inte ens om tinker och fanns inte en tanke på att ha hingst. För drygt ett år sedan kom han till Mo I Rana och ja, han var riktigt söt. 6 månader, massa burrig fölpäls och glatt nyfiken på allt. Fick frågan om ja ville köpa honom men nej, jag skulle inte ha honom. Månaderna gick och han blev 1 år, det blev sommar och helt plötsligt fanns det flera personer som ville köpa honom så ägaren frågade om jag ville köpa honom. Funderade på det ett par veckor och sedan var svaret så självklart. Inte kunde jag skiljas från den här hästen, jag var fast. Så 13/9-13 så rullade transporten till Norge, papper skrevs, liten tinkerhingst lastades och tullades in i Sverige.
Och nu står jag här, men en kanonfin "liten" kille som nyligen passerat 143cm i manken och fyller 2 i sommar.
När motivationen tryter så går man in i hagen och får en stor hästpanna tryckt mot bröstkorgen så man kan slå armarna runt huvudet på honom och luta kinden mellan öronen på ett djur som litar på att jag ska vara hos honom tills han måste vandra vidare. Hjärtat bubblar av glädje och man fylls av motivation.
Hitintills har vi inte stött på några hinder. Han har aldrig testat med stegringar, sparkar eller bitits, utan verkar lita på mitt omdömme. Om jag säger att det inte är farligt så följer han med. Han är banne mig inte ens 2 år men står lös i stallgången medans man ryktar, kratsar hovar, lägger på selen och tränsar. Är omåttligt stolt över honom, och jag kan ju inte ha gjort allt för mycket fel jag heller. Finaste lilla tinkerhingst <3

 

Skönt med helg efter första arbetsveckan ;)

Har varit på möte med instruktörerna på ridskolan idag och det är verkligen ett härligt gäng! Vi kommer bra överens och strävar efter samma mål, ingen skitkastning eller svartmålning. Vi försöker alla vara förebilder i stallet och förespråka gott uppförande med säkerhet i första hand. Ordning och reda :)

Vi pratade om en framtida sommarshow och vi blev så taggade! Massor med idéer och motivationen sprudlar :)

 

 

Ibland tror jag att jag lägger ner mer tid på Jacksons hårvård än min egen. Hans man och svans ska vara helt tov-fria och även hovskägget ska vara genomborstat, pälsglans används för att minska risken för tovor och smuts. Är näst intill pedantisk när det gäller svansen, jag hatar toviga svansar. Speciellt när det är tal om tjocka svansar typ "nordis-stil" eller tinker, håller man inte efter dem är det en mardröm nästa gång man ska borsta. Det sticker i ögonen när jag ser toviga, skitiga svansar som nästan blivit till dreadlocks.
Mitt eget hår får stryk av hårborsten ett par gånger i veckan, sen hamnar det i en hästsvans eller knut. Är inte stamkund hos frissan precis heller, därav längden på håret. Klippte det faktiskt nyss litegrann men innan det gick det gick det ner till svanken, när det var rakt :)

 

Dag 6: En vän jag aldrig glömmer
Har många vänner som jag aldrig kommer glömma. En riktig vän behöver man inte träffa, eller ens prata med, varje dag. Ibland inte på veckor, ibland inte på månader men man vet ändå att de alltid finns där. Nästa gång man pratar eller ses är det som man aldrig varit ifrån varandra. En av mina äldsta vänner bor ca 40mil från mig. Vi har hängt ihop sen BB, skrattat, bråkat, spionerat, pratat och gråtis över varandra. Ja, ni vet man har delat allt helt enkelt. Nätter, dagar, regn och sol men framför allt: Ovärdeliga minnen!

Så var snart första arbetsveckan gjord, dagarna går fort! Har denna veckan mest hunnit titta på utrustning, jämfört priser och börjat skriva inköpsförslag. Har också varit med Maria på ett diskussionsmöte för ungdomar och det var väldigt intressant, inte hästrelaterat men blev otroligt motiverad att hitta på aktiviteter med fritidsgården! Så det ska vi försöka ordna, t.ex. slädturer, tolkning med häst, ponnyridning m.m :)

 

I lördags fick Jackson löshoppa för första gången och jag hade sådan tur att Marie fotade premiären! Han tyckte det var spännande men lite läskigt, släppte honom ett par gånger och han såg ut varje gång som att han gjort det flera gånger förr. Gud vad jag längtar tills jag får sitta upp på honom och känna vilket kraft det finns där!

Han har blivit så otroligt vacker nu, börjar få mer kropp nu och komma ur unghäststadiet. Föl-huvudet är nog näst intill borta och han är jämn och fin i kroppen. Lite (läs väldigt) stolt är jag eftersom det är min första unghäst och jag tycker inte jag har begått några misstag än, har gjort allt lugnt och metodiskt. Nu kan han ha träns och bett utan problem, han står lös i stallgången när man ryktar, har tränat mycket ledövningar och han är helt okomplicerad i hanteringen och accepterar ledrepets och min beröringöverallt, samt grunderna i tömköring, nästa vecka ska jag prova ha tolkselen på honom och se vad han tycker om den :) Han är snart 2 år och det är precis det här en tvååring ska kunna, om inte mer tycker jag. De behöver inte fysiska utmaningar, inte psykiska för den delen heller men man måste göra saker med dem medans de är unga. Jag tror de är precis som oss, har lättare att lära om de är yngre. Man behöver ju inte rida och köra in som 1-åring men gå prommenader, toleransträna, tömköra, löshoppa  prova dra skaklor m.m tycker jag inte är att gå för fort fram för en snart 2-åring.

Min blivande hopphäst, avelshingst och handikapphäst!